Att göra det bästa av situationen
Idag fick Kalle följa med oss på en musikalisk teater på länsteatern.
Kalle satte sig tillrätta mellan oss. Han sa ingenting, frågade ingenting utan satte sig bara tillrätta.
Klockan 19 startade föreställningen. Lamporna i salongen släcktes och belysningen riktades istället mot scenen. 
Direkt började Kalle att dra i våra armar. Han tog mammas ena arm och la den i sitt knä. Sen tog han pappas ena arm och la den också i sitt knä.
Han började att pendla med sitt huvud fram och tillbaka mellan våra armar. Efter en stund bestämde han sig för att luta sitt huvud mot mammas arm. Han la sitt huvud tillrätta.
Det tog två minuter - sen sov han. Han snarkade ljudligt, men det gjorde inte så mycket eftersom sången på scenen var högre.
Efter en halvtimme, när musiken på scenen tilltog och det blev ett crescendo av sång och musik, vaknade Kalle yrvaket till. Resten av teatern var han vaken och satt och filosoferade i sin egen värld. Vad som hände på scenen var han inte intresserad av.

När vi gick från teatern småpratade vi lite om vad vi hade sett.
- Kalle, du somnade på teatern, sa vi.
- Den ... lampor mörka ... Kalle sova, förklarade han.
Ett smart sätt att göra det bästa av situationen. ;-)

Det är lite märkligt att han somande på teatern. Kalle brukar inte somna på andra ställen, än i sin säng.
De flesta barn brukar somna i bilen, speciellt om man åker på kvällen. Det gör inte Kalle. Även om vi åker mitt i natten och han borde vara riktigt trött, så sitter han vaken och tittar rakt ut i mörkret.
Här är Kalle knappt 2 år gammal. Vi är på väg hem efter att ha varit på faster Gunillas bröllop.
Pigg och glad i bilen!