Olika drakar
Kalle tycker om närhet. Han kryper gärna upp i knä. Nästan alltid efter frukost eller en måltid glider han smidigt över från sin stol till något knä i närheten. På plats brukar han ofta mysa kind-mot-kind. Han sitter stilla och njuter. Om knä-ägaren dessutom kliar honom på ryggen, så är det värt 10 poäng av 10 möjliga på mys-barometern.
Vi vill gärna sitta och småprata lite, samtidigt som vi myser med honom. Kalle är inte så road av att små-prata. Vi tänker ändå att det är bättre att vi pratar och att han får höra hur man kan göra och prata. En vacker dag kanske han kopierar vårt sätt att samtala. Framtiden får utvisa det.

En kort stund direkt efter skolan satt vi "kind-mot-kind" i soffan.
Vi småpratade om hur skoldagen hade varit.
Eller rättare sagt Kalle lyssnade, utan att svara.
- Vad har du gjort i skolan idag? Det var visst påskpyssel. Du hade ju med dig en jättefin påsklilja hem, med orange silkepapper runt. Sen hade du lagt i orange trådar på jorden. Den var riktigt gullig.
Kalle lyssnar utan att svara.
- Sen hade du en liten kyckling med dig hem också. Den satte vi ju ner i en blomma i köksfönstret. Den var av en gul flirtkula. Kycklingen satt i en liten strut av en äggkartong. Sen hade du satt fast den på en blompinne. Vad praktiskt, då kan man ju sätta den där man vill ha den.
Kalle nickar lite, men svarar fortfarande inte.
Plötsligt kommer han på något.
- Du ... hallå ... du arg drake ... eller ... du snäll drake? frågar han.
- Jag är en snäll drake, svarar jag.
Det är ibland svårt att hålla sig för skratt, när hans funderingar kommer. Han vet nog inte att drake är en synonym till kvinna, häxa, kärring.
Det är inte så vanligt att söner kallar sina mammor för "draken"! ;-)

Här har Kalle byggt ett frågetecken av domino-brickor. För att visa att han undrade över något, så la han sig ner, med huvudet under och sa "hmmm".