Ge igen med samma mynt
Idag åkte vi till Lek- & Buslandet.
Så fort Kalle såg de flera meter höga dinosaurierna utanför entrén, så steg förväntningarna.
När vi skulle betala entrén var han så fylld av allt som väntade att han började att smådansa och skutta. Det såg ut ungefär som indianernas krigsdans. Han hoppade och skrek av glädje.
Just då, kändes det inte bra att behöva dämpa honom, för mycket.
- Han skriker, sa vi, på samma sätt som han ibland säger till oss. 
Han uppfostrar ju oss när han tycker att vi är för högljudda. Han tycker verkligen inte om när någon är arg eller upprörd och därför höjer rösten. Det skrev vi om 13 november .
Effekten gjorde oss minst sagt förvånade. Han stannade upp i sitt skuttande och skrikande och tog några steg fram mot oss och la armarna om oss som för att trösta. 
- Det är ingen fara, sa han, han menar inget.

I tre timmar fick barnen leka, hoppa, springa, klänga, klättra, kasta bollar, cykla, studsa, krypa - och dricka vatten!
Ljudnivån var på topp hela tiden! ;-) 

Glädjeskutt i studsmattan - suddigt, men känslan finns där!