Vid kvällsmaten frågade han vad det var för kött.

- Det är giraffkött, svarade jag. 

Kalle sträckte på sig och gjorde en är-det-verkligen-sant-min.

- Och stekta bananer, flikade Stefan, Kalles pappa, in.

Kalle tittade på oss fram och tillbaka. Vi kämpade för att se allvarliga ut, så han inte skulle förstå att vi lurades. 

- Är det sant? frågade han efter en lång, lite förvirrad stund. Är det giraff och bananer?

- Nej, det är kyckling och potatis, svarade vi och kunde skratta tillsammans åt det tokiga vi hade sagt!

Det är bra att träna det kritiska tänkandet, den här gången trodde han i alla fall inte riktigt på vad vi sa.