Idag kunde vi hämta Kalles nygjorda id-kort hos Polisen. Han tittade länge på det lilla plastkortet. 

- Är det ett i..e...ko..? frågade han och tecknade som tur var tecknet för "igelkott" samtidigt. 

Han hade hört och trott att vi sa igelkott när vi sa id-kort. Det hörs samma vokaler i båda orden, men några konsonanter skiljer sig åt. Jag bokstaverade ordet id-kort och visade också tecknet, så nu vet han.

För oss kommer id-kort för alltid att heta igelkott! 😄