Ikväll åt vi spagetti och köttfärssås till kvällsmat. Förra gången vi åt det så var det lite för starkt för Kalle och det kom han självklart ihåg. Vi höll tummarna för att han skulle kunna äta det ikväll. Eftersom han äter så få saker så skulle det vara trist om det också slutade fungera. 

 

Han suckade djupt när han såg maten.

- Är det stark? var det första han frågade. 

- Nej då, du kan äta det, svarade vi.

- Är det lök? fortsatte han.

- Nej, ljög vi eftersom vi hade rivit den till nästan slät konsistens.

Han la upp mat på sin tallrik och delade. Han synade varje liten del av såsen innan han till slut bestämde sig för att börja äta. Då hade vi nästan ätit klart.

- Jag känner nervös i munnen, sa han och stoppade in den första tuggan.

Efter några tuggor deklarerade han sin ståndpunkt. Det var för starkt! Vi hade ändå ansträngt oss för att göra den mindre stark, men det hjälpte inte. Vi värmde på lite köttbullar och makaroner.

- Jag blev trött på spegetti och köttfärssås, sa han och fortsatte glatt med den nya maten.