Direkt när Kalle kom hem från skolan, satte han sig med läxan. Han skulle komma på och skriva några olika vårtecken. Storasyster Maja ville hjälpa honom, så hon satte sig bredvid honom.

Efter en stund blev Kalle irriterad på Maja och höjde handen mot henne och sa "nej, nej, nej". Maja backade undan och lät honom göra läxan själv.

- Varför hjälper du inte? frågade han henne efter en stund.

Att först fräsa ifrån och sen förvänta sig hjälp från samma person, kräver en ursäkt.

- Kalle du får säga förlåt först så kanske hon vill hjälpa dig igen, sa jag.

Maja och jag såg att han funderade över vad jag hade sagt, så vi väntade på hans ursäkt.

Efter någon minut tog han sats och sa:

- Va ... hon heter inte Kalle!

Fredag eftermiddag, läxan gjord och hela helgen kvar. Kalle tar det lugnt med sin iPad!