Att ta en lång promenad kan göra den mest rastlöse glad och nöjd. Kalle ville verkligen inte följa med ut och gå, men gjorde det ändå.

Halvvägs stannade vi och tog en fika på en restaurang vid en liten konstsjö. Rosie var väldigt sugen på att smaka Kalles kaka.

Efter fikastunden gick vi förbi utegymet. Balansgången var svår när Rosie drog i kopplet.

Det var hopplöst långt mellan trästubbarna ...

... men till slut var han på den sista stubben och gjorde sig till Frihetsgudinnan. Eller som Kalle säger: Frihetskvinna!

Armstyrkan räckte inte riktigt till!

Han testade flera olika redskap på sitt eget sätt, utforskade alla möjliga sätt att använda dem.

En svart, hårig larv fick lite ömhet!

En katt som satt utmed vägen lät sig bli klappad!

Kalle var så mycket piggare och gladare mot slutet av promenaden, att benen hoppade och skuttade!