Borta bra, men hemma bäst

Idag pratade vi lite med Kalle om det var något han tyckte var extra bra eller mindre bra på vår semesterresa till Cypern. Han blev lite orolig och trodde att vi skulle åka tillbaka.

- Nej … jag vill stanna här … jag tycker det är bra här, sa han lite oroligt.

Vi förklarade att vi bara ville prata om resan. Han lugnade ner sig och funderade om något hade varit extra bra eller mindre bra.

- Sanden ... var inte så bra, kom han på. Han tänkte på sanden som fastnade på fötterna när han gick på sandstranden. Det gillade han verkligen inte.

Han kom på en sak som han tyckte var extra bra. Det var ingen av oss andra som ens hade kommit på att just den saken var något som var extra bra, men för honom var det kvalitet.

- Jag gillade poolen som har inget golv, sa han och tänkte på poolen som fanns vid det andra hotellet vi var vid. Den var ungefär 2 meter djup i ena änden. Det gillade han!

Han tog nog lite intryck av att vi pratade engelska och att det runt omkring oss pratades olika språk.

Vid middagsbordet slängde han sig med lite hemmagjort utrikiska:

- Kan jag få kockelikej? sa han och menade såklart Coca-Cola.