Klyftigt
Kalle bad om ett äpple, men tackade nej till erbjudandet att få det delat i klyftor.

Han fick 2 äpplen eftersom de var så små. Det första åt han snabbt upp. Det andra tog han med sig och gick iväg med det.

Efter några minuter kom han tillbaka och såg ganska skärrad ut. Handen höll han högt och blodet rann utmed hans tumme.

- Jag kan inte plåster, sa han och visade hur svårt det var att sätta fast ett plåster med bara en hand.

Självklart hjälpte vi honom att torka bort blodet och att sätta på plåster.

 

Det här så typiskt Kalle. Han säger inget utan vill försöka själv.

Han visste att han behövde en skärbräda och en kniv. Att kniven var alldeles för stor för uppgiften var inte lätt att veta när han nästan aldrig använder kniv.

Han lyckades skära 2 klyftor innan olyckan var framme. Utan att säga ett ord gick han till toaletten där han vet att det finns plåster och försökte sätta fast det, men det var omöjligt med en hand.

Först när det gått så långt att han inte längre hade kontroll, utan blodet rann utmed tummen och plåstret var omöjligt att sätta fast, så bad han om hjälp.

Det är bra att han i alla fall bad om hjälp när det gick överstyr!