Läxa
Med stor irritation satte sig Kalle vi matbordet bredvid mig, för att göra sin läxa. Det var en del att läsa och han hade verkligen inte lust att läsa. Jag försökte hjälpa honom, men han var så irriterad så han hade svårt att komma igång. Maja såg att han var butter och ville också hjälpa till, så hon började också förklara hur han skulle göra. Det gjorde inte saken bättre, han blev ännu mer irriterad och talade om det för Maja.

- Du bara säger blablablabla ... man ska så ..., säger han och visade att man ska sitta tyst och bara fundera.

Läxan var färdig på ett kick, men den irriterade känslan var kvar så satte oss ner och ritade en enkel social berättelse.
På en notislapp ritade han sig själv med pennan och läxan framför sig. Bredvid honom satt jag. Kalle var sur och jag var mest irriterande.

På nästa lapp ritade han bara Maja och hon var också irriterande, sa han.
Han förklarade att man inte får prata och prata och prata - man måste vara tyst.
Han har helt rätt - han hinner inte uppfatta allt snabbt prat, utan behöver få mer tid att fundera över vad vi har sagt och är det då två som pratar samtidigt i ett snabbt tempo då är det ju nästan möjligt att hinna med!