Förra söndagen förberedde vi Kalle på att det var dags att klippa håret - ett av de värsta "övergrepp" han vet.

Vi bestämde att det skulle göras klockan 4, men då fick vi helt oplanerat besök, så vi fick skjuta upp klippningen.

Han suckade lite när han förstod att vi inte kunde klippa honom klockan 4.

 

Ikväll kom han till mig och visade upp sin armbandsklocka:

- Klockan 6 ... måste klippa hår klockan 4! sa han.

Jag förstod att han syftade på förra söndagen när vi hade "bokat tid" klockan 4.

Han kom visst ihåg det, en vecka senare.

Nu kan han släppa tankarna på klippning, för nu är det klippt!