Kalle har haft en väldigt lugn vecka. Han är så påverkad av allt pollen, så hans astma har kommit tillbaka. Andningen är ansträngd, han hostar mycket och hårt och han är mest stilla. Han har nog själv upptäckt att han mår bättre om han är stilla än om han är aktiv. Han har mest varit i soffan och tittat på TV, bläddrat i en Kalle Anka-tidning eller plockat med sitt lego.

Helt plötsligt fick han ett ryck. Vi hörde att han rusade mot ytterdörren, men när vi kollade fanns han inte där. Han gömde sig helt enkelt några trappsteg ner till källaren, såg vi när han efter någon minut kom uppsmygande med jacka på sig. Han öppnade mycket försiktigt ytterdörren, kollade bakåt att ingen såg honom och smet ut.

Vi stod kvar i fönstret och kollade vad han tänkte göra som var så hemligt.

Det borde vi ha kunnat räkna ut - han ville hoppa på studsmattan.

Fem minuter på studsmattan var vad hans kropp klarade av, sen var hostan alldeles för stark och han kom in igen. 

- Å, nej ... du ser mig! konstaterade han när han kom in igen.

Som om han gjorde något förbjudet, när han var på studsmattan ...