Som så många andra gick vi en promenad i Stadsparken idag. Det var många blågula flaggor, uppträdanden och andra festligheter.

Kalle "gick armbåge" med Mimmi och Maja.

Vid ett bord delade de ut flaggor, som Kalle glatt tog emot.
- En stad-flagga, sa han.

Vi insåg att vi måste förklara för honom att den blågula flaggan är den svenska flaggan, inte vår stads flagga.

Kalle var väldigt ogenerad, när han gick förbi båtarna. I en del båtar satt man och åt mat eller solade. I andra spelades det hög musik och i någon låg en man och sov i en hängmatta.
Kalle gick fram och studerade båtarna på nära håll. Han struntade helt i vad människorna på båtarna tänkte, dem var han inte det minsta intresserad av.

- Titta ... vad är? frågade han när han satte upp handen framför ögat.
Vi hade många olika förslag: kikare, rör, glasögon, förstoringsglas.

Kalle suckade djupt.

- Du kan inte ... det är ett O, svarade han till sist.

Såklart det var ett O, det ser väl vem som helst!

Varför ta den enklaste vägen hem?

---

Nästan på en gång efter att Kalle börjat googla på "earth and moon" (vi har ingen aning om varför han googlade på just de orden - och dessutom på engelska), så bad vi honom att komma med oss ut för att blåsa stora såpbubblor. Lite motvilligt följde han med och så fort han kom ut och såg hinken med såpvatten och pinnarna med snören så var han med på noterna.

När han var klar med såpbubblorna så krafsade han upp lite jord ur en blomkruka med den ena handen och tog en liten sten i den andra och gick runt och visade oss alla, även våra gäster, att det var "jord och måne" han hade i sina händer.

Även om såpbubblorna var roliga, så hade han huvudet fullt av "earth and moon"!