Hallonen har mognat. Vi har några få hallonbuskar på vår tomt, men grannarna har desto fler. Våra snälla grannar har sagt att Kalle får äta av dem, så det går bra.

Det betyder att vår blomsterrabatt mot grannarna ligger i farozonen. Den är ett hinder för Kalle när han vill äta av de hallon som vetter mot vår tomt. Han har kommit på hur han ska göra. Han sätter på sig gympaskorna och sen trampar han helt enkelt bara ner alla iris, rudbeckia, stormhatt och andra perenner. De viker snällt ner sig till en tät fin matta som han kan stå mjukt på när han "tjuvar" grannens hallon.

 

Idag stod Kalle vid hallonhäcken och åt hallon och jag plockade vinbär några meter från honom. Plötsligt hör jag att han börjar prata och han låter lite irriterad.

- Men ... hallå ... vad gör du? säger Kalle.

Jag tittar upp mot honom för att se vem han pratar med, men det är ingen där.

- Du ... hallå ... vad gör du ... mina hallon, säger Kalle lite högre.

Jag reser på mig vid vinbärsbusken och får se att grannen sitter på huk på andra sidan hallonhäcken och plockar av sina hallon (som Kalle säger är hans).

 

Jag går fram och kollar läget vid hallonhäcken och som tur är har inte grannen hört att Kalle pratade med henne om hallonen. Det skulle vara synd om han bränner sina chanser att få äta av deras hallon.