Idag var vi bjudna till våra grannar på nyårsfika.

Kalle upptäcker alltid saker när han är borta, som vi andra kanske inte tänker på eller skulle göra.

Han gör precis vad som faller honom in.

Det allra första han gjorde när vi kom till det uppdukade bordet var att gå fram till lussekatterna och stryka dem över "ryggen".
- Åå ... lussekatter! sa han med ljus röst som om de vore kattungar.

Lussekatterna gick han lös på, han åt 4 eller om det var 5 stycken. När de var slut tog han upp fatet och vaggade det fram och tillbaka.

- En båt! konstaterade han.

När vuxna bara babblar kan det bli trist. Tur att han hade hela soffan för sig själv.

Efter en stund fick han sällskap av en av familjens hundar.
Kalle gav den namnet Svart-och-vit. Vi förklarade flera gånger att hunden hette Peggy, men han höll fast vid namnet Svart-och-vit.

Mot slutet tröttnade hade han bokstavligt på allt prat, så han gick och la sig på hundbädden.
Hundarna verkar ha tagit emot honom, han verkar vara en i flocken.