Kalle var snabbt färdig vid kvällsmaten.

- Tack för maten, sa han och ville gå från bordet.

- Det kostar en kram att få gå från bordet innan vi andra är klara, sa jag.

Han tittade på mig i flera sekunder, antagligen för att han inte hade uppfattat vad jag sa.

Till slut fann han sig och frågade:

- Eeeeh ... vilket språk pratar du?

Det är inte alltid så lätt när hörseln inte är den bästa och ordförrådet har lite brister.

 

Lite senare ritade han av en av chokladbollarna som han hade haft med sig hem från skolan och som vi hade tagit fram till fredagsmyset.

Han ville skriva ordet "chokladboll" under bilden, men eftersom han inte hade någon att fråga på en gång så skrev han med "skrivstil"!