Onsdag 27 augusti 2014

Mysstund
Mötet mellan Kalle, som med sin autism inte brukar bry sig om djur och Rosie som sen flera år tillbaka vet att den där Kalle ska man akta sig för eftersom man aldrig vet vad han tar sig till med, har verkligen utvecklats till en varm relation den sista tiden. Han har slutat försöka lyfta henne i svansen eller klappa henne mothårs. Hon behöver inte längre känna sig trängd, utan börjar så smått lita på honom.
 
Idag när han kom hem från fritids så kom Rosie och mötte honom vid dörren.
- Heeej Rosie! (eller Oåki, som Kalle uttalar hennes namn), hälsade han och gick ner på knä på golvet.
Han sträckte fram sina händer mot henne och började klappa hennes framben och tassar.
Rosie la sig lugnt ner framför honom och lät honom klappa hennes framben. De båda hade ögonkontakt och båda såg ut att tycka om det. En lång stund låg båda kvar på golvet.
Mysstund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0