Nu är det verkligen mycket getingar. Vi kan knappt sitta ute utan att bli attackerade.

När vi åt mat idag satte sig en geting på Kalles hand och stack honom utan förvarning. Den blev inte klämd eller bortföst, men ändå stack den honom. Kalle blev alldeles paralyserad av sticket. Både för att det antagligen gjorde väldigt ont och att han inte var beredd på att det kunde hända. Han satt helt blickstilla i 10 sekunder med tårarna rinnande, men utan att säga något eller snyfta.

- Plåå .. ssteer! lyckades han till slut säga.

Han ville ha ett plåster för att bli av med det onda. Självklart skulle han få ett plåster!

Vi gick in och jag hjälpte honom med ett plåster. När det satt på plats så stannade han upp en stund som för att känna efter hur det kändes.

- Det är ett dåligt geting-plåster ... jag känner ont! konstaterade han.

Det skulle vara bra om det fanns geting-plåster som tog bort det onda.

 

Sent på kvällen ville han fortfarande inte använda handen med geting-plåster. Det gjorde ont i sticket. Han vägrade till och med att ta ner handen under vattnet.