Efter föräldramötet i Kalles klass blev det muffins över. 7 stycken i en påse fick han ta med sig hem.

Efter maten frågade vi om han ville bjuda alla på muffins.

- Ok, svarade Kalle, tog påsen och gick därifrån.

Han tänkte nog bjuda sig själv på alla 7.

Vi ropade tillbaka honom och undrade om han kunde bjuda oss andra också.

- Ååå! sa Kalle och började bjuda alla. Det var inga problem alls.

När alla hade fått varsin, fanns det två muffins kvar i påsen. Han tittade och funderade en stund, innan han tog ett beslut - han skulle behålla båda själv.

Jag ville testa honom och se hur han skulle reagera om jag bad om en till muffins.

- Men Kalle, jag har bara en muffins och du har två, sa jag. Det är ju lite konstigt. Jag vill också ha två!

- Ååå, sa Kalle och gav mig en utan att fundera.

- Å, vad bra, nu har jag två, sa jag och visade att jag hade två och Kalle bara en.

- Jag vill ha en till, sa jag, och tänkte att han nog skulle nobba.

- Du får den, svarade Kalle och gav generöst bort även sin sista muffins.

- Tack! sa jag och tittade på min hög med muffins. Nu har jag tre stycken och du har ingen.

Kalle stod med en tom plastpåse, inga muffins och ett leende. Han verkade nöjd över att alla hade fått muffins. Att han själv var utan gjorde ingenting.

Generöst kan man minst sagt säga!