Med energi slipade Kalle sina träpinnar med sandpapper 2 och 3, så att de blev mjuka och lena.

Slipdammet yrde och la sig som ett fint slipdamm vid hans arbetsplats.

När han hade slipat klart den fjärde och sista pinnen var både arbetsbänken golvet och hans kläder alldeles fläckiga av allt slipdamm.

Han började att känna på slipdammet - mjukt och skönt. Han drog ihop slipdammet så att det blev en liten hög.

- Hmmm ... trämjöl! sa han och plockade upp lite mellan sina nypor.

- Kan smaka? frågade han och tänkte nog på att det liknade vetemjöl som han gillar att äta.

- Ja, du kan äta det, det är inte farligt, men det är nog inte gott, svarade jag.

- Ok! svarade Kalle och stoppade in en stor nypa slipdamm i munnen trots min rekommendation att avstå.

Det tog mindre än en halv sekund så grinade han illa, det smakade inte alls gott!

 

Det är väl så det ska vara?

Först fråga någon om råd, för att sekunden efter kolla själv om det stämmer.

 

Här är Kalle 9 år och testar om mjöl går att äta, när han bakar med Maja.