Det var nästan som julafton, när vi packade upp några kartonger med leksaker.

Många av leksakerna var från när Stefan var liten.

Nostalgi!

Kalle var intresserad av vad som fanns i kartongerna, han hjälpte till att packa upp.

Vi vuxna började att plocka med allt lego och hittade roliga delar som vi hade glömt bort att de hade funnits.

Kalle började att bygga ihop några legodelar.

Vi hittade Viking-bilar, slitna byggklossar i trä, träpussel, Etch-a-sketch ritplatta, dockor, båtar som Stefan hade gjort i träslöjden och mycket mer.

Vi plockade, skrattade, undersökte, byggde och jämförde.

Kaoset på Kalles golv var totalt!

Kalle byggde med alla "nya" legobitar.

När vi hade packat upp allt började vi också att bygga lego.

Vi var helt inne i lego-byggandet, när Kalle reste på sig.

- Ni är så jobbiga ... jag orkar inte mer, sa han och gick och la sig på sin säng med en Kalle Anka-tidning.

 

Frågan är om det var kaoset på golvet, legobyggandet eller att "leka" tillsammans som var det jobbiga för honom.

Vi tror att det var att "leka" tillsammans som blev för mycket för honom.

Så fort vi var färdiga så hoppade han ner från sängen och började att leka på golvet.

Han vill verkligen få leka utan sällskap!