Underbart otajmat

Vi kan vara ganska ociviliserade när vi sitter och pratar runt matbordet. Vi kan prata i munnen på varandra, men med glimten i ögat.

Vi kan stoja och tramsa ganska mycket. Ingen ordning alls! :-)

 

Vi var samlade alla 6 runt matbordet för att äta kvällsmat. Stämningen var glad och uppsluppen.

Vi kom in på ämnet "att rymma hemifrån".

De flesta människor kan nog minnas någon händelse när de skulle vilja rymma hemifrån eller verkligen gjorde ett försök att rymma hemifrån. Ofta är det nog minnen från när man var liten och var arg på sina föräldrar.

Ofta är nog rymningsförsöken ganska oplanerade och över efter en timme eller två.

Vi hade historier allihop som vi ville berätta. Vi började att nästan prata i munnen på varandra. Vi skrattade och stojade.

Maja försökte att få ordet flera gånger, men blev hela tiden avbruten. Inte för att vi inte ville lyssna på henne, utan det bara blev så. Hon gav nästan upp, men efter att ha börjat om kanske 5 gånger tystnade vi alla. Maja började att ta sats för att berätta om hur det gick till när hon rymde hemifrån när hon var 5 år. Alla lyssnade på henne.

Kalle ha märkt att det hade blivit tyst runt bordet.

Han passade på att ställa sig upp på sin stol.

- Aaaaaaaaaaa, sjöng han entonigt i höga C.

Maja suckade, avbruten - igen!

- Jag är en flygande ängel, fortsatte han och sträckte upp båda sina armar rakt upp i luften. ;-)

Oj, vad vi skrattade!

Han kunde inte ha varit mer otajmad än så! ;-)

Kalle, 4 år, gör samma gest som när han var en ängel!