Idag har Kalle varit i slalom-backen.

Han följde med dit för att lämna Mimmi och Maja med lite kompisar.

Hu, vilken upplevelse!

Känslorna vandrade från ren skräck till lite, pyttelite nyfikenhet.

- Kalle, vill du prova att åka slalom? frågade vi.

- Aldrig i livet! svarade han bestämt första gången vi frågade.

Han höll sig så långt från liften och backen som det bara gick och allra helst gömde han sig bakom våra ryggar.

 

När vi senare på dagen hämtade Mimmi och Maja med kompisar så var det fortfarande lite läskigt, men han var modigare. Han förstod nog att vi inte skulle tvinga honom att åka slalom.

Trots allt var liften lite spännande. Han vågade sig lite närmare när han upptäckte vad som hände där. Lite facinerande var det allt.

Snören och pinnar som drog människor framåt. Konstigt!

- Vill du åka slalom? frågade vi.

- Neej ... man kan krocka, sa han men verkade ändå lite intresserad.

Slalomintresset - eller bristen på - verkar ha gått i arv från Kalles ena förälder, ingen nämnd! ;)