Tisdag 23 juli 2013
Igelkott-mat
Vi upptäckte idag att det troligtvis bor en igelkott under en presenning alldeles framför vårt förråd.
Den var inte rädd, fast vi var så nära. Den lunkade lite långsamt framåt när vi upptäckte den.
Den måste ha förstått vad vi skulle göra, för när vi sa att vi skulle hämta lite hundmat så var det som att den stannade upp och verkade vänta.
Eftersom vi inte visste om den var ilsken eller inte, så la vi maten en bit ifrån den. Vi såg hur den lyfte på huvudet och näsan vädrade fram och tillbaka. På lång väg kände den att det luktade god mat.
Efter en stund provade vi att hålla fram handen med mat och den nosade sig snabbt fram dit och tog maten.
Kalle ville gärna prova. Han fick några små kulor hundmat och igelkotten åt.
- Den heter Kottis, sa Kalle.
När maten var slut så fick den vatten som den drack direkt ur våra händer.
En riktigt trevlig granne vi har fått!
När maten var slut fortsatte Kottis att sicksacka mellan alla som tittade på honom. Han gick under benen på någon, över fötterna på en annan och vidare till nästa.
Han letade nog efter mer mat.
Efter en stund gick han över Kalles hand. Nej, hoppsan han gick visst inte över den. Han stannade och luktade på den. Mmm, den luktade gott av hundmaten som hade varit där nyss. Det som luktade så gott ville den äta upp.
Kottis försökte att ta en tugga.
Kalle reagerade snabbt med att dra undan handen. Det gjorde lite ont.
- Ajjj ... han äter upp mig, sa Kalle och såg lite skärrad ut.
Lite senare när vi pratade om det sa Kalle att han kunde tänka sig att ge igelkotten mat imorgon också.
Det var ju tur, att han inte blev helt vettskrämd efter att ha blivit utvald att bli igelkottmat. ;-)
Kommentarer
Trackback
