Lördag 6 juli 2013

Samma språk
Vid Montmartres konstnärsgränder stötte Kalle på en pantomimartist. Hon stod alldeles blickstilla på sin lilla upphöjda estrad. Många människor stod i en cirkel runt henne och tittade på henne.
Vi frågade Kalle om han ville lägga en peng i hennes guldfärgade plåtlåda. Det ville han.
Han fick ett mynt och gick och la det i hennes plåtlåda.
Det var precis den signalen hon hade väntat på. På en gång började hon att le och vände sig mot Kalle. Hon gav honom några uppskattande gester som ett tack för pengen och vinkade tillbaka honom.
När han stod vid hennes sida tog hon hans hand. De hade en kort pantomimdialog med varandra.
Alla människor log åt det som utspelade sig framför dem.
 
Vi är alldeles säkra på att Kalle förstod mycket mer av hennes kroppsspråk, än vi andra gjorde.
Han såg väldigt trygg ut med henne, för det är så han själv ofta kommunicerar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0