Vi märkte att Kalle gjorde något speciellt. Han sprang fram och tillbaka mellan sitt rum på övervåningen och vardagsrummet på bottenvåningen. Varje gång han gick till vardagsrummet hade han med sig olika saker.

- Vad gör du, Kalle, frågade vi.

- Vänta lite ... jag kommer snart ... ett ögonblick, svarade Kalle lite lillgammalt.

Vi väntade på att han skulle bli färdig med sitt uppdrag.

När han var klar kom han och hämtade oss, så att vi kunde se vad han gjort.

 

I soffan i vardagsrummet låg alla hans sängkläder, inklusive överkast och gosedjur.

På bordet stod tandborsten, tandkrämen och ett glas med vatten.

Vi trodde såklart att han gärna ville sova i vardagsrummet, så att han skulle kunna titta på TV istället för en godnattsaga.

Nej, så var det inte alls.

Han förklarade genom att visa varför det var så bra.

Han la sig i soffasängen (som han sa att den hette) och låtsades sova. När han låtsades vakna kliade han sig i ögonen och satte sig upp. Han reste sig upp och gick genom hallen till köket och satte sig vid matbordet.

- Han vaknar ... ska går skolan ... inte gå långt ... äta frukost, sa han och menade nog att det var kortare att gå från vardagsrummet till köket än från hans rum till köket på morgonen när han var trött.

Skillnaden är kanske 10 steg, men det är i alla fall ingen trappa att gå i om man går från vardagsrummet.

 

Tanken var bra, men vi var inte lika övertygade som Kalle om att det var en bra idé, så tyvärr fick han sova i sin vanliga säng i natt.