Träning i lugn och ro
På syslöjden i torsdags skulle Kalle och hans klass börja träna att sy på symaskin.
Kalle sa redan från början att han inte ville. Det var inget för honom.
Efter lite lirkande sydde han en söm. Han skulle följa en kant på ett papper för att få det rakt, men det var svårt att styra rakt så sömmen blev på ett annat ställe än frökens visningssöm var.
Eftersom Kalle vill att det ska vara perfekt från början, så gav han upp. Det var verkligen inget för honom.
Han totalvägrade och blev till slut riktigt arg (kanske egentligen ledsen) och vägrade fortsätta.

Sen igår har vi pratat om att vi, Kalle och jag, skulle hjälpas åt med att träna att sy på symaskin. Vi har kommit överens om att det ÄR svårt, men att vi får hjälpas åt, så kommer det att gå bra.
Kalle har muttrat lite varje gång samtalsämnet har kommit upp. Han har ju sagt att han inte vill.

Ikväll var det dags. Vi tog fram symaskinen tillsammans och Kalle valde en grön sytråd.
Med gemensamma krafter trädde vi symaskinen - eller rättare sagt Kalle höll i tråden och jag gick före med mitt finger för att visa vägen.
Eftersom det var slut på grön tråd på spolen så spolade vi ny undertråd.
Kalle var helt uppslukad av det som hände framför hans ögon. Tråden flyttades över från den stora trådrullen till den lilla spolen.
Det var trolleri!

I lugnt tempo började han att sy, med symaskinen på lägsta fart och en stödjande hand på papperet.
Den första, gröna ramen blev precis så bra som han ville.
Utan minsta antydan till att ge upp drog han ur den gröna tråden när han var färdig och bytte till en mörkgrå.
Han sydde ytterligare en ram av den mörkgrå.
Han var helt nöjd och bekväm i situationen. 

- Kalle, har du lärt dig något, frågade jag när vi var klara.
- Han KAN den symaskin, sa Kalle och var nog ganska stolt.
Det ska bli mycket spännande att se hur det går på syslöjden på torsdag.