Rädd ingenting!
För ungefär 5 år sen slutade Kalle åka rutschkana.
Vi har försökt att förstå varför han slutade att åka, men troligtvis hände något som gjorde att han inte ville åka mer. Vi har erbjudit oss att åka tillsammans med honom men han har alltid sagt nej.
Några gånger har han klättrat upp och satt sig tillrätta längst upp, tittat en stund och sen vänt och klättrat ner igen.
Åka rutschkana har inte varit något för honom.

Idag övervann han sin rädsla. Vi var på ett lekland där det fanns flera olika rutschkanor att välja på. Av egen fri vilja klättrade han upp i ett uppblåsbart djungellandskap med några olika rutschkanor.
Han satte sig tillrätta längst upp. Där satt han - och satt.
Som tur var fanns det väldigt lite barn på leklandet, så det blev aldrig någon kö. Han kunde sitta där i lugn och ro och tänka över sin situation och vilka alternativ han hade.
Till sist tog han sitt beslut - han skulle åka.
Han kastade sig ut i rutschkanan och skrek av glädje. Han gillade det!
- Han är rädd ingenting, sa han förvånat när han kom ner.
Det blev helt klart mer än ett åk idag.
Han tog igen de senaste fem årens missade rutschkaneåk! :-)