Paket-tankar
Kan det vara så att vi tar för mycket för givet?

På lördagen den 28 januari, i Kalles väggalmanacka sitter en lapp med födelsedagspresenter.
Kalle fyller 10 år torsdag 26 januari, men oavsett vilken veckodag han egentligen fyller år på, så firar vi alltid hans födelsedag på en lördag.
Tidigare, när vi firade på rätt dag, var det svårt att få Kalle att förstå att han skulle gå till dagis/skola när han precis fått presenter och han ville leka med dem.
För oss - och kanske mest för Kalle - har det blivit en bra vana att alltid bli firad på en lördag.

Idag kom han och tog min hand. Det syntes lång väg att han var bekymrad över något.
- Du mamma .... han vill inte, sa han och drog med mig till hans rum.
Han tog med mig till väggalmanackan och pekade på lördagen 28 januari, dagen med födelsedagspresenter.
Hela rutan och alla paketen var övermålade med röd penna.

Det var tydligt att han sökte efter ord för att kunna förmedla det han ville. Han trampade fram och tillbaka en stund.
- Du ... han behöver inte ... eemmm ... behöver inte ... den alla paketar ... han vill inte, sa han.
Tidigare i veckan har han pekat i leksakskatalogen och sagt att han önskar sig en Transformer lastbil och ett sällskapsspel som heter Hedbanz.
- Menar du att du inte vill ha Transformer lastbil eller spelet Hedbanz, frågade jag för att försöka förstå vad han menade.
- Han vill inte paketar ... inte prata, sa Kalle och gick därifrån.

Nu är vi lite förvirrade.
Menar han att han vill ha presenter, men något annat eller menar han att han inte vill ha någon present alls?
Vi får hoppas att han ger oss fler ledtrådar om hur han tänker så det inte blir helt fel på födelsedagen.
En sak är säker - vi lär oss att inte ta så mycket för givet!