Muffins?
- Jag vill muffins ... han hungrig, sa han om sig själv och stödtecknade ordet hungrig så att vi verkligen skulle förstå.
Eftersom Kalle inte brukar äta kakor, bullar eller andra bakverk, så blev vi lite förvånade att han frågade efter just muffins.
Önskemålet om muffins upprepade han tre gånger, innan vi förstod varför han bad om det. Han tittade på tecknade Mr Bean som åt just muffins.
När vi lite senare skulle fika så dukade vi fram några muffins. Spännande att se om han ville ha - eller om han bara hade sagt det.
- Kalle, vill du ha muffins, sa vi och höll fram fatet.
- Åå... jaa, sa Kalle och tog en från fatet. Han tittade länge på den som för att ta sats.
- Kanske MÅSTE smaka? sa han tyst till sig själv. Han förde fram bakverket mot sin mun och höll det en stund mot sina läppar. Han drog den bakåt igen för att titta på den och funderade en stund till om han verkligen skulle våga smaka. Det var ju ändå muffins som Mr Bean åt. Jo, han bestämde sig för att ta en tugga. Han öppnade munnen på vid gavel och förde fram muffinsen igen. Han tog en liten tugga, den allra minsta tänkbara. Det blev en liten, liten smula som han smakade på.
- Mmm ... goood, sa han och tog ytterligare en tugga - eller kanske det är mer rätt att säga "smula".
När han hade ätit de två smulorna, la han ner den och bad om en smörgås.
Med en rejäl kraftansträngning hade han faktiskt smakat på det otänkbara!
Finns viljan, finns modet!