En lång väntan
Kalle har svårt att förstå tidsord. Om vi försöker att förklara något som ska hända längre fram så behöver han mer konkreta saker som bilder, en klocka, ett schema eller en almanacka.

Idag byggde han (som vanligt) en ny Super Mario.
Den ville han naturligtvis visa för alla. Han visade stolt upp den för pappa och ville visa den för mamma. Problemet var bara att mamma inte var hemma. Pappa försökte att förklara för Kalle att hon skulle komma hem ett par timmar senare.
- Hmmm, sa Kalle lite bekymrat.
Efter några minuter kom han tillbaka och frågade efter mamma. Pappa försökte igen att förklara och Kalle nöjde sig med förklaringen.
Den här proceduren pågick om och om igen i två timmar - Kalle frågade och pappa förklarade.
Om och om igen!

När det var dags för Kalle att gå och lägga sig kom mamma hem.
- Men ... TACK OCH LOV ... där ÄÄÄR du ju!! utbrast Kalle som om det vore en bortsprungen hund som hade kommit tillbaka.
- Jag visa dig, fortsatte han och sprang ner till köket.
I köket intog han den position som dagens Super Mario hade, för att förtydliga för oss som inte förstår allt när det gäller legobyggen. Det var viktigt för honom att det var ett visst avstånd mellan armarna - inte för stort och inte för litet.  

Tänk vad mycket svårare det blir att vänta på något när man inte har en aning om hur lång väntan det kommer att bli.