En oskriven regel
En av alla oskrivna regler är att hälsa på varandra när man möts. Man kan hälsa på olika sätt, beroende på om det är någon inom familjen, en bekant eller kanske en myndighetsperson.
Kalle tränar varje dag på att hälsa. Att hälsa på olika sätt beroende på situationen, det får nog vänta ett tag. Det första steget är bara ATT hälsa.

Varje dag, på samlingen i skolan, hälsar Kalles lärare på varje elev. Eleverna sitter i en halvcirkel och läraren går fram till dem, en efter en. Varje barn får göra ett val, hur de vill hälsa.
De kan välja mellan: "Hej", "Godmorgon" eller "Tjena".
När de har gjort sitt val, så hälsar de på varandra och läraren går vidare till nästa elev.
Det här gör de varje dag. Nötning, nötning och återigen nötning.
Det allra bästa sättet att lära sig något.

Idag var det allra första gången som Kalle tog initiativet att hälsa på oss.
När han kom hem från skolan och fritids, tog han av sig sina ytterkläder och gick till köket. Där var det tomt, så han gick vidare till vardagsrummet. Där var Stefan, Kalles pappa och Mimmi, hans syster.
Hn lyfte sin högra arm snett uppåt i en hälsningsgest.
- Heej, sa han högt och tydligt.
Det här lilla ordet var resultatet av ett tåligt nötande både i skolan och hemma under många år. Det bevisar verkligen att man aldrig ska ge sig.
Vi får hoppas att det kommer spontant fler gånger! ♥

Här är Kalle, 11 månader, i moster Monikas famn.
Häsningsgesten fanns redan då!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle hittade en förebild på datorn ...

... som han omvandlade till lego! :-)