Lördag 19 november 2011

Reklam-påverkad
Ikväll gick vi till en restaurang, för att fira att Kalles storasyster Mimmi, fyller 15 år på tisdag.
Kalle brukar tycka att vi är ganska tråkiga. Hur kan man bara sitta och prata vid ett matbord - och tycka att det är trevligt??
Neej, det är inget för honom.

Vi hade tagit med en ny Kalle-Anka-tidning för att göra restaurangbesöket lite roligt för honom. När han hade ätit upp sin mat, så tog vi fram tidningen. Oj, vad glad han blev.
Han började med att titta på första och sista sidorna, där det fanns reklam. Det tog inte många sekunder förrän han hade hittat en helsida reklam om ett Nintendo 3D-spel med ett Mario-spel.
- Ååå, han vill den, sa Kalle.
- Ja, den är jätterolig, man kan se allt som om det var på riktigt, sa Maja.
- Den köpa? frågade Kalle.
- Oj, den kostar jättemycket pengar, sa Maja.
- Ett hundra? frågade Kalle.
- Nej, den kostar ett hundra många, många gånger. Etthundra + etthundra + etthundra + etthundra + etthundra + etthundra + etthundra + etthundra, kanske tjugo gånger, sa Maja och visade sina fingrar samtidigt som hon räknade.
- Åååå, inte MYCKET pengar, sa Kalle lite bedrövad.
Han funderade en stund. Spelet ville han verkligen ha, men utan pengar var det svårt.
- Jag har en idé, sa han efter en stund. Han gå maskin ... ha kvadratpeng ... göra så (han visade hur han stoppade in sedeln i maskinen) ... sen kommer massor med cirkelpengar ... kan köpa Nintendo ... jaaa.
(Han tänkte nog på en växlingsautomat, som han provade att använda den 4:e augusti på båten till Tallinn.)
- Hmm, tyvärr Kalle, pengarna räcker inte, sa Maja.
Vi såg hur han höll tillbaka tårarna. Resten av restaurangbesöket var han bedrövad.
Den där Kalle Anka-tidningen, ville han inte ens bläddra i. Han ville inte se den.
Det första han gjorde när vi kom hem, efter restaurangbesöket, var att gå till soptunnan och kasta tidningen, oläst.
Tidningen borta = problemet borta!

Så fort vi kom innanför dörren var han glad igen.
Antingen har han bestämt sig för att det inte är något för honom eller så kanske han säger att han önskar sig spelet.
Vi får se!  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0