Balans-konstnär
Sen vinterns snö tinade bort i mars, så har Kalle ändrat sitt sätt att förflytta sig. Han går fortfarande, men det är mer ett balansnummer.
Kantstenar, gatsten, sandlådekanter, rabattkanter, murar, ja allt som man kan balansera på dras Kalle till.
Rasterna i skolan kan han balansera sig igenom.
Promenaden till och från skolan har kantsten nästan hela vägen - och dem balanserar han på.
Han balanserar överallt, på allt, med allt. Det är som ett måste!
En anledning till att han balanserar på allt kan vara att han känner själv att han har utvecklat sin balans väldigt mycket, efter att ha sparkat kick-board innne hela vintern.

Vi småpratar mycket med Kalle om det som händer runt honom. Även om det verkar som om han inte förstår eller lyssnar så tror vi att om han hör något tillräckligt mycket, så blir det en naturlig del av hans eget språk till slut.
Just det här med hans balanserande har vi pratat en hel del om. Vi har förklarat och berättat för honom vad det heter det han gör. Ibland har han lyssnat, ibland inte.
- Vad gör du? har vi frågat honom många gånger när han har balanserat på något.
- Nej, har han alltid svarat.
Det svaret betyder egentligen "jag vill inte prata just nu". Det måste vi acceptera.
Utom idag - vi fick ett svar. Ett alldeles eget personligt svar.
- Vad gör du, Kalle? frågade vi.
- Han ... går ... I, svarade Kalle samtidigt som han tecknade bokstaven "I" med höger hand. 
Han gick just då på en rak, avlång kantsten på väg hem från skolan.
Så klokt - kantstenen har ju formen av bokstaven I, men i jätteformat!