Rätt form - fel ord
På köksbänken låg en stor, hel vattenmelon.
Kalle gick fram till den och stod länge och tittade och klappade på den.
Han såg alldeles drömmande ut. Ansiktet var alldeles avslappnat och blicken flög iväg snett upp i taket, som är så typiskt honom. Om man börjar prata med honom, när han är i det tillståndet, så svarar han knappt.
Tänk om man hade kunnat läsa tankar!

- Kalle, tycker du om den? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle frånvarande. Han tänkte naturligtvis på något annat.
- Vad är det för något? frågade vi och syftade på melonen.
- Eemm ... den är ... jag tror ... den är ... kanske ... tomat, svarade Kalle efter lite betänketid.

Världens största grönstrimmiga tomat.
Inte konstigt att han inte kunde ordet, han äter ju varken tomat eller melon!