Svåra känslor
Kalle känner väldigt stort obehag när han blir ledsen, arg eller sur. Känslan skrämmer honom. 
Att se andra människor ledsna, arga eller sura, gör honom osäker och lite orolig. Han vet inte riktigt hur han ska vara i de situationerna. Han känner sig väldigt obekväm.

Han kan tydligt förklara för oss om han är arg eller sur eller ledsen med sina streckgubbar med mun och ögonbryn som går åt olika håll, beroende på vilken känsla det handlar om.
Har han inte möjlighet att rita en streckgubbe, så brukar han dra med sina fingrar i våra mungipor, så att munnen åker åt rätt håll för att visa känslan.
Ibland kan det bli lite lustiga situationer, när Kalle vill stoppa in sina fingrar i våra munnar för att dra i våra mungipor, för att visa vad han känner för stunden. Det finns också situationer när man verkligen föredrar att hans fingrar är någon annanstans. Det kan vara när man kör bil eller står i matkön...

Idag när vi gick till fritids var det ganska blåsigt ute. Fobin för blåst är helt borta, så det gjorde ingenting att det blåste.
När vi kom in på fritids, sträckte Kalle sig upp och höll för mina ögon.
- Inte titta, sa han allvarligt.
Det syntes att det var något som han inte var bekväm med.
Eftersom hans hand inte riktigt täckte ögonen så kunde jag "fuska" lite och jag kikade försiktigt ut mellan två fingrar.
Jag kunde se hur han torkade sig i ögonen, med den lediga handen. Han tittade i sin handflata och torkade en gång till. Han tittade ännu en gång i sin handflata.
Han släppte mina ögon, så att jag kunde få titta, utan att tjuvkika.
- Åå ... skönt ... den är borta, sa han för sig själv och såg mycket gladare ut.
- Vad gjorde du, frågade jag, som om jag inte visste.
- Ingenting, svarade Kalle snabbt.
- Det var något som jag inte fick se, fortsatte jag.
- Han ... inte ledsen, svarade han och pekade på sig själv.
Jag förstod att det hade börjat att rinna tårar från hans ögon, antagligen av blåsten. För honom är tårar och att vara ledsen synonymer. Han kände sig antagligen väldigt illa till mods när han upptäckte tårarna och därför ville han inte visa det.

Här är Kalle 11 månader och har hittat en låda med vattenfärg.
Den orange färgen var smaskig, den rinner lika mycket som våra glädjetårar gjorde när vi "kom på" honom!