Sand-problem
Varmt i luften + solsken + hav med härlig sandstrand = mycket hög kvalitetsfaktor!

De halvmeterhöga vågorna rullade in och det vita skummet fyllde strandlinjen innan vattnet drogs tillbaka, för att återigen rulla in med ett vitt skum.
Kalle tjöt av glädje. Han väntade in vågorna med stor förväntan. I precis rätt sekund kastade han sig framåt för att i nästa sekund dras med i vågens krafter. Ibland var han över vågorna, men lika ofta under dem. Man kunde se på hans glada ansikte att han njöt i fulla drag. Vattnet kastade omkring med honom som om han var en badboll och han gillade det skarpt.
Vilken glädje!


När det var dags att gå upp ur vattnet, stötte Kalle på problem.
Första fotsteget upp på sanden och foten blev full av sand - som dessutom satt fast.
Så ska det inte vara. Alltså gick han tillbaka till vattnet för att skölja bort sanden.

När all sand var borta började han att gå mot vår filt igen. Så fort han började att gå så fastnade sanden på fötterna igen och han vände tillbaka till vattnet.
Han kände sig väldigt obekväm när sanden satt fast på fötterna. Vi försökte förklara att sanden skulle gå att borsta bort så fort foten hade torkat. Det spelade ingen roll vad vi sa - han klarade inte av det.
Efter att ha sköljt av fötterna 10 gånger så sträckte han upp sina armar mot oss.
- Bära? frågade han.
Vi bar honom till filten och han blev nöjd.
Efter några minuter gjorde han en ny upptäckt.
- Du ... hallå ... jag har problem, förklarade han för oss samtidigt som han pekade på sina fötter.

På dem satt det 10 sandkorn (lite underdrift, kanske) utspridda lite här och var. Katastrof!
En snabb avborstning så var problemet borta.
Lätt som en plätt!