En tolknings-miss
Igår, på släktträffen, så satt vi alla samlade i vardagsrummet. Mat och dessert var avklarat.
Några pratade kors och tvärs, några undersökte sina mobiler, några satt på golvet och plockade med några spel.
Kalle hade inte sagt så mycket under de första timmarna. Han brukar inte prata om han inte har något viktigt att säga. Han kan ibland vara tyst en hel dag.
Plötsligt höjde han rösten:
- Booooriing, deklarerade han rakt ut i luften, booooriing.
Vi fick oss alla ett gott skratt.

Idag på morgonen, på väg till fritids, så småsprang Kalle. På måndagar är det fritids i ett par timmar innan det är dags att gå till skolan. Vi hade fullt sjå att hinna med honom. Han kunde inte komma fort nog fram till fritids.
Vi kom till fritids och han tog av sig sina ytterkläder. På väg ut från kapprummet så svängde han av ut i en korridor som leder åt fel håll.
- Boooriing, skrek han rakt ut och började att småspringa.
Han stannade i slutet av korridoren och pekade på en stor genomskinlig väska fylld med - bowling!
Boooorriing = booowliiing!!