Höga förväntningar
I måndags bakade vi delarna till årets "pepparkakshus".
Vi bestämde oss för att göra två robotar från en av de fyra olika pepparkaksvärldarna på milda.se.
Förra året bakade vi tåget som finns på samma hemsida.
Kalle var helt med på att vi skulle göra robotar. Det är precis i hans smak.
När vi bakade delarna vandrade han mest fram och tillbaka i köket. Han ville inte vara delaktig i själva bakandet.

Sen i måndags har delarna väntat på att monteras, på en bricka på köksbänken.
Kalle har ibland stannat till vid köksbänken och tittat på delarna. Han har varit förväntansfull.

Idag monterade vi ihop robotarna och ett hus.
Kalle fick veta att det var dags. Han nickade och ville vara med.
Spännande!
Att sätta ihop delarna med smält socker är svårt, så det gjorde vi.
När det var dags att pynta och dekorera det ihopsatta huset och robotarna, så kom han.
Vi hade dukat upp med kristyr, nonstop, strössel och olika sorters godis.
Kalle tittade på hus, robotar och pyntsaker.
- Kalle, kom ska vi visa dig, sa vi.
Kalle kom och ställde sig bredvid oss.
- Han vill inte, sa han och gick sin väg.
Det var verkligen snopet. Han som hade tittat på delarna sen i måndags.
Med jämna mellanrum kom han tillbaka till köket, för att titta, men att dekorera och pynta pepparkaksrobotarna, det ville han verkligen inte.

Slutsats:
Höga förväntningar betyder inte automatiskt att man vill vara delaktig.
Det kan vara något annat som är det viktiga, till exempel att titta på!

Vi tar nog ofta för givet att Kalle tänker och vill som vi, men det här exemplet är tydligt.
Vi såg fram emot att dekorera och pynta.
För honom var det antagligen att se de färdiga robotarna!

De ser inte ut som Super Mario - men de blev godkända ändå! :-)