Ute-och-gå-rutiner
Vi går mycket. Vissa vägar går vi mer eller mindre regelbundet.
Vi går till och från skolan, till och från mataffären, till och från lekparken, till och från stan.
När vi går med Kalle blir det lätt att ett visst beteende vid en viss plats upprepas varje gång vi går förbi den platsen. Det kan vara balansgång på en kant, gå ett extra varv runt en stolpe, titta ner i en vattenbrunn, titta på trafikskyltar och mycket annat.
Vi blir vana vid att Kalle vill göra samma sak vid samma plats varje gång.
Kanske blir vi så vana att vi inte tänker på det, till slut.

På ett staket alldeles nära skolan har det i flera år funnits en företagsskylt som Kalle gillar att titta på. Kanske han gillar den extra mycket för att företaget heter "Kalles bilsadelmakeri".
Han känner nog igen sitt namn trots att det är skrivet med en lite snirklig skrivstil.
Kalle har nästan alltid stannat till vid skylten, läst sitt namn och gått vidare.
Det gjorde han idag också, men med en stor skillnad mot hur det brukar vara.
Han stannade till och tittade mot skylten.
Han började att röra på munnen - men det kom inget ljud.
Han sa mycket - men hela tiden utan ljud. Han sa "                     ".
Om man ska säga samma sak som vi kunde se på hans munrörelse att han sa, men med ljud så blir det "Kalles bilsadelmakeri".
Varför gjorde han så, rörde på munnen, men utan ljud?
Jo, skylten fanns inte kvar! Den var borttagen.
Då kan man ju inte se eller läsa texten, alltså hördes den inte.
Finurligt!

---

Från skolan fick vi idag en bild på hur Kalle hade ritat en räknesaga med fem fåglar. Tre av fåglarna hade röda kryss över sig. 
Bilden var så söt så den får vara med här.
Vi försökte få Kalle att förklara vad bilden beskriver, men han sa hela tiden bara 5-3=2.
När vi aldrig blev nöjda med den förklaringen så sa han till slut:
- Äsch ... den åker trädet!