Morgonfilosofen
Ibland är det som om någon har tryckt på START-knappen på Kalle.
Han som oftast är ganska fåordig, kan ibland ha så otroligt mycket att berätta.
Vi spetsar öronen rejält för att hinna med i ordval och meningsbyggnad.

Imorse hade han väldigt mycket att prata om.
- Den är bruuuun ... den är håååår ... den är kudde. Den gör så cirkel runt är, sa han.
Vi lyssnade och funderade vad det var han pratade om. Det brukar vara lättare om man vet ämnet.
- Den är så, sa han och kröp ihop i fosterställning. Den är kudde.
Vi var fortfarande inte med i tankegångarna...
- Den är inte så lika som måste behöver bruna den är, sa han.
Inte en endaste ledtråd!
- Runda kudden han den ligga mej på hunden, fortsatte han.
Nu förstod vi- han pratade om Rosie, vår hund!
- Han jag inte brun ... inte hårig ... jag kudde ... hallå vad väntar på ... jag kommer ut en huvud ... jag kommer ut en Kalle ... titta! fortsatte han.
Nu förstod vi att han lekte att han var Rosie och låg ihopkurad som hon gör när hon sover. Vi förstod också att han tyckte att hon ser ut som en inbjudande kudde när hon ligger som en rund boll.
- Är du en kudde precis som Rosie? frågade vi.
- Jag är vet kommer kanske faktiskt som den jag är också som ut en lika!
Svaret funderar vi fortfarande över.

För Kalle måste det vara en häftig känsla när han upptäcker att vi är med i hans tankegångar.
Tidigare har han inte alls kunnat förmedla vad han tänker på.
Nu, när han har upptäckt att vi förstår vad han vill säga, kommer säkert språket att utvecklas en hel del och det blir allt lättare och lättare för honom att förmedla vad han vill säga.
Och för oss att förstå!