Språk-strategi
En språkstörning kan innebära så mycket.
I en del situationer märks den inte alls. I andra kan den vara mer besvärlig.
Den syns inte utanpå. Det kan göra att det lätt blir missförstånd vid möten med nya människor.
Det vanliga är att den som pratar också har förstått hur ett språk används, men så är det inte alltid. I mötet med en person med en språkstörning så är det en rejäl utmaning för personen utan språkstörning att se till att dialogen blir rätt tolkad. Det är inte så självklart att språket når fram. Ofta tar man för givet att den som ser ut att förstå, också har förstått.

Kalle tycker att språkets struktur är svår att förstå. Det kan till ett exempel vara ett verb som böjs och en hel mening blir svår att förstå. Tidsord, som igår, idag eller imorgon, är väldigt abstrakta. För att inte ta alla olika pronomen. Pappa kan bli "hon" och mamma "han", men vi förstår vad han menar.

Kalle har utvecklat en egen strategi för att "klara" sig när han inte är säker på en fråga eller ett påstående.
Han har två uttryck som han ofta använder. För oss är de uttrycken en signal att han egentligen inte svarar på frågan utan svarar så, för att han inte riktigt förstår frågan. Han använder ett speciellt tonfall, som är typiskt för hans "jag-förstår-inte-frågan-svar". De gånger han använder ett annat tonfall när han använder uttrycken, då vet vi att han vet vad vi pratar om.
Uttrycken, eller orden, är:
- jag vet inte
- inge´
Vi har kollat på pianot vilka toner han  säger orden med. De låter som en liten kort melodislinga.
Jag vet inte = Jag (helton F), vet (helton D), in- (halvton D) -te (halvton D).
Inge´= Ing- (helton F) -e (helton D).

Vad gör du?  - Inge´!
Vill du följa med?  -Jag vet inte!
Vad heter du?  -Inge´!
Ska vi bada?  -Jag vet inte!
Det är inte svåra frågor, för den som kan språket!
Den stora utmaningen är att ställa frågan eller säga påståendet på ett annat sätt, med andra ord och en annan grammatik. Till slut blir man lite av en trollkonstnär när det gäller att säga en sak på många olika sätt.

Ikväll spelade vi ett legospel, Robot Champ, med Kalle.
- Ska vi spela robotspelet, frågade vi Kalle när han kom med kartongen.
- Jag vet inte, sa han med "jag-förstår-inte-frågan"-tonfallet.
- Här är lego robotar ... här är tärningen ... ett spel ... ska mamma, pappa och Kalle göra? förtydligade vi så att Kalle skulle förstå. Inte den bästa svenskan, men fullt begripligt för Kalle.
- Jaaa, sa Kalle och blev ivrig att få börja spela.
Gissa vem som vann. Kalle såklart!