Kan jag be att få ...
Många enkla saker i vardagen får vi träna länge, länge innan Kalle har snappat det och använder det.
Det tog tid att få honom att säga "tack för maten", men det kan han nu och han säger det alltid när han går från matbordet.
Vi har länge försökt få Kalle att be om det han vill ha, vid matbordet.
"Kan jag få mjölken" eller "kan jag be att få potatis" eller "kan du skicka smöret", försöker vi att träna.

Idag vid frukosten rostade Kalle en macka till sig. Han hämtade den rostade mackan och satte sig vid bordet.
- Smör, sa han. 
- Det heter "kan jag be att få smör", svarade vi.
- Få smör, svarade Kalle.
Han fick smöret (trots att det bara var halva meningen), bredde mackan och åt upp den.

Han rostade en till och hämtade den.
- Smör, sa Kalle igen.
- Det heter "kan jag be att få smör", svarade vi igen.
- Få smör, svarade Kalle igen.
Samma procedur som sist.

Han gjorde en tredje macka och han sa samma meningar som vid de första två mackorna.
Vi svarade med samma meningar som vid de första två mackorna.

Så gjorde han en fjärde macka och satte sig.
- Smör, sa han ytterligare en gång.
- "Kan jag be att få smör" heter det, svarade vi tålmodigt.
- JAAA! svarade Kalle irriterat. Han tyckte nog att vi var tjatiga.

Det här upprepas frukost, efter frukost. Samma procedur om och om igen - och igen! Varje dag.
Vi tänker på begreppet 1000-inlärning som tandläkarna använder när de arbetar med barn med autism. Vi skrev om det 10 september. Det här med hur man ber om något vid matbordet har vi tjatat MÅNGA gånger nu. Undrar hur långt det är kvar till gång nummer 1000?
Vi måste ha kommit i alla fall till gång nummer 950 - hoppas vi!

Kalle använder mat-tången för att ta upp den varma, rostade mackan!