Att leva för stunden
Kalle lever verkligen för stunden.
Ikväll satt vi i soffan hela familjen och tittade på tv. Kalle hade satt sig tillrätta så att vi kunde klappa honom på ryggen. Han njuter verkligen av att bli klappad, kliad, masserad på ryggen.
- Kalle, vill du gå och lägga dig, är du trött? frågar vi.
- Neej, svarar Kalle med eftertryck.
Efter 1-2 minuter reser han på sig och går sin väg. Vi antar att han går upp till sitt rum och sina lego-lekar. Han sitter ofta på golvet i sitt rum och bygger och leker med sitt lego. Ofta flera timmar om dagen.
Efter en halvtimme går vi upp till hans rum, för nu är det dags att gå och sova. Vi hittar honom nerkrupen i sängen med draperierna fördragna. Draperierna säger ju att det är dags att sova. Han har dragit upp täcket högt och sover helt fridfullt.
Hmm, hur noga blev tänderna borstade ikväll då, tro?

Det här så typiskt Kalle. Den minuten som vi frågade honom om han ville sova, så ville han inte. Minuten efter att vi hade frågat - då ville han och fixade det dessutom själv!
Samma sak händer många gånger varje dag. Han omvärderar ofta sina svar efter bara en minut.
Därför är det bra att fråga honom i tid, då är chansen större att han är med på noterna.
Den allra vanligaste frågan som det nästan alltid blir så här med är:
- Kalle, vill du ha mjölk, frågar vi.
- Nej, svarar, Kalle.
- Sen går det en minut, eller två och han vill ha mjölk.
Just när frågan ställdes ville han inte dricka, men när tuggan var urtuggad - då ville han dricka.
Alltså behövde han inte mjölk förrän precis då.