Född med popcornsnäsa 
Kalle älskar popcorn!
Popcorn är den allra bästa belöningen vi kan ge Kalle. Om han t ex klarar av något som är motigt på ett eller annat sätt så kan vi innan säga till honom att han ska få en påse popcorn efteråt. Vi försöker att inte använda det som belöning alltför ofta, vi vill gärna att han ska känna att det är en belöning och inte en vardagsgrej.

Varje fredag till fredags-myset får Kalle popcorn. Han äter upp en hel påse micro-popcorn själv.
Han brukar sätta skålen i sitt knä och äter och är nöjd.  
Efter middagen går Kalle nästan alltid upp till sitt rum för att leka, bygga lego eller kolla på datorn.
Det är lite lustigt men han är som en tryffelhund, med den stora skillnaden att hans näsa kan uppfatta popcorn-doften på mycket stort avstånd. Undrar om han kommer att ha nytta av den egenskapen någon gång i framtiden? Kanske inte! Jag har aldrig sett att det efterfrågas i en endaste jobbintervju: "Popcornsnäsa sökes".

På fredagkvällar är det alltså fredagsmys hos oss. Det innebär att vi bl a poppar en påse popcorn.
Idag tog vi tid på Kalle hur lång tid det tog för honom att uppfatta att det var popcorn på gång från det att popcornpåsen var poppad till han kom till köket. Det slår nämligen aldrig fel: Han brukar vara i köket inom tio minuter!
Idag tog det 3 minuter och 47 sekunder - för att vara exakt.
Efter ca 3 minuter hade han börjat att känna av doften.
- Den luktar nånting, sa han och reste sig upp från legot och gick till köket.

Att göra en påse popcorn i smyg och tro att han missar doften, det är dömt att misslyckas!