Får jag gå nu?
Kalle har haft en period utan sina bilder.  Tidigare har han suttit långa stunder varje dag vid sin white-board. Sen en och en halv månad tillbaka har hans white-board-tavla legat orörd. Han har inte spontant ritat sina bilder, varken de bilder som berättar för oss vad han vill eller de bilder som han gör för skojs skull. Vi saknar alla hans fina bilder, men det går inte att locka honom. Han vill verkligen inte!

I skolan har de också upplevt att han inte vill rita. I förra veckan skulle Kalle följa en arbetsordning som skulle mynna ut i en ritad fågel. Han ville verkligen inte, så vi kom överens om att vi skulle ta hem det lilla häftet och försöka hemma.
Det lilla häftet har legat på köksbordet sen i fredags. Tanken var att Kalle kanske till slut ville göra "läxan".
Idag bestämde vi oss för att det var dags - vi skulle göra läxan!
Maja och jag gjorde i ordning varsitt häfte i samma storlek. Vi tog fram blyertspennor och kritor. Sen ropade vi på Kalle. Han kom till bordet och satte sig. På varje uppslag skulle han rita olika delar på en fågel. Jag och Maja tänkte att vi skulle göra samma uppgift samtidigt med Kalle. Vi var laddade!
Det var 6 meningar som skulle ritas. Meningarna löd:
- Jag kan rita en kropp.
- Jag kan rita en näbb.
- Jag kan rita ögon.
- Jag kan rita vingar.
- Jag kan rita ben.
- Jag kan måla min fågel.

Vi läste första meningen och vi började att rita. Efter ungefär 2 sekunder var Kalle klar!
Jag och Maja hade knappt börjat med kroppen. Kalle började på näbben - klar på 2 sekunder.
Han fortsatte med resten av meningarna. Allt som allt tog det nog 1 minut - och då hade han också hunnit färglägga den lilla fågeln. Vi satt med våra fågel-kroppar utan näbbar, ögon, vingar och ben. Kalle var färdig!
- Kalle gå? frågade Kalle, reste sig och gick upp på sitt rum.

Vi satt snopna kvar med våra häften som det skulle bli fåglar i.
Kalle hade nog insett att det var lika bra att göra den där fågeln, för att bli av med tjatet...

Visst är den lilla 1-minuts-fågeln söt!