Tisdag 9 november 2010

Snö, snöre, snörar!
Det snöar...massor...roligt...mysigt!
Vi ser fram emot en vinter med Kalle.
Förra vintern hade hans fobi att vara ute, honom i ett mycker fast grepp. Han var bara ute det absolut nödvändigaste. Till och från skolan, till och från bilen.
Efter skolan var det helt omöjligt att få honom att stanna kvar ute. Han mådde sååå dåligt. Nästan hyperventilerade. Kände riktig ångest. 
Alla raster i skolan var han inne. Verkligen en resurskrävande period för skolan!
En lördagkväll lyckades vi få ut honom i snöhögarna förra vintern. Då grävde vi en koja i högarna utanför vårt hus.
Han missade verkligen mycket roligt förra vintern, med all snö som var.

Den här vintern hoppas vi att det ska bli HELT annorlunda. Hans fobi har släppt och han är mer avslappnad utomhus. Om det blåser, vilket var det värsta förut, så bryr han sig inte. Han är alltid ute på rasterna. Han tycker om att utforska allt som finns ute. Vi håller tummarna!

Idag har det kommit snö. Årets första dag med snö. Det ligger alldeles vitt på marken, säkert en decimeter.
Kalle tycker om känslan av snö som yr runt. Han testar att göra fotavtryck, att krama snöbollar, att räcka ut tungan och fånga snöflingorna, att göra gångar i snön på marken.
- Titta, det snörar, säger han, och tecknar samtidigt ordet. Det är tur att han tar till tecknet för annars skulle vi inte förstå vad han sa. Uttalet är detsamma som i ordet "snöre". Prova att utala ordet så hör du hur det låter! 
Att språket inte är helt korrekt spelar ingen roll, så länge vi förstår varandra!

Den här korta videosnutten är filmad för 2 år sen när Kalle satt i rullstol ett par veckor efter att ha stukat foten. Han kastar en snöboll mot kameran. Roligt! Den här vintern gillade han snön!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0