Tisdag 23 november 2010

Skrattanfall
Kalle har ett smittande skratt.
Ofta kan han komma på något som han tycker är så roligt att han börjar skratta rakt ut. Skrattet bubblar upp och han kan ofta inte stå still. Vi som finns i hans närhet blir smittade. Det är svårt att inte skratta med honom. Det fåniga är att vi vet inte vad vi skrattar åt!
- Vad tänker du på? frågar vi.
- Neej, svarar Kalle och fortsätter att skratta.
- Tänker du på något roligt? försöker vi.
- Neje, svarar Kalle.
- Du är glad, säger vi.
- Ää, lägg av, svarar Kalle.

Ikväll skrattade han så där bubblande. Han stod i duschen och skrattade gott. 
I ett par minuter mellan skrattanfallen ser han grubblande och lite allvarlig ut. Så plötsligt bubblar skrattet upp igen och hela kroppen hoppar och skuttar.
Som vanligt försökte vi få veta vad han skrattade åt.
För ovanlighets skull så svarade han.
- Han gör så, sa han och ställde sig som förstenad med armarna spikraka utmed sidorna. Han började att prata med munnen vidöppen, men förstelnad i öppet läge. Det gick absolut inte att höra vad han sa. Det tog inte många sekunder i den positionen förrän skrattet bubblade upp och det var omöjligt att stå stilla.
Han la sig ner på golvet, med handduken över sig och skratt-bubblade.
mysigt, att höra!

En nyduschad och nöjd Kalle kryper ihop under handduken!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0