Tisdag 3 augusti 2010

Empati
Empati är svårt.
Det är svårt för många, men ännu svårare när man har autism.
Idag på fjärilsmuséet plockade Kalle fram sitt allra bästa sätt, att visa empati på.
Lokalen var som ett litet orangeri, med prunkande blommor i krukor och högt till tak.
Bland alla fina blommor flög massor av fjärilar omkring.
Kalle smådansade av glädje. Han följde fjärilar med blicken, studerade larverna som kröp omkring och tittade andäktigt på pupporna som hängde.

Plötsligt hittade vi en fjäril som låg död på marken.
Vi berättade för Kalle att den var död.
Kalle lyfte upp den och la den på en bänk.
Han ställde sig bredvid bänken, knäppte händerna och böjde sig fram.
- Ååå, stackare...ingen fara...inte oroa dig...det kommer gå bra...!


Kalle tittar på en av alla fjäilar på fjärilsmuséet!


Kommentarer
Postat av: Karin H.

Haha, vilket spontanskratt det blev hos mig. Riktigt gulligt och framför allt riktigt fint!!

2010-08-18 @ 19:45:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0